När Bill får en efterlängtad lillasyster blir han mallig för att han är storebror, men han blir också ibland grundligt trött på barnaskriket. Bolla är pigg och glad, dansar, trallar och älskar att riva papper. Men med tiden märker man att något är på tok: Bolla känner inte igen någon, bryur sig inte om sällskap och svarar aldrig på tilltal. När hon är tre år undersöks hon av alla slags specialister. Ingen kan hitta något fel, men alla är överens om att hon aldrig kommer att bli som andra. Bill och föräldrarna blir mycket ledsna, och släkt och vänner tar del i sorgen - ända tills Bill upptäcker att Bolla själv inte är ledsen alls. Då förstår alla att de faktiskt älskar henne för att hon är glad och rar och doftar gott. Bill är stolt över att ha en syster som "speciell, hemlig, sin egen sort". (Text ur Nämndens för barn- och ungdomsfilm katalog Filmblad 85/56).